Almost won but it doesn't count

Nu sitter jag här igen. Oförmögen att göra något alls.
För sent för att åka och bada. För lat för att plugga. (jag MÅSTE verkligen egentligen).
För varmt för att sola. För tråkigt att titta på TV. Ingen hemma
Jag önskar att MIN kille var hemma. Typ mer än något annat.

Imorgon blir det full fart iallafall. En 6-åring. En 4-åring.
Och en skrikande bebis på typ 3 månader.
Pjuh. Kanske är bra att ta det lugnt då.
FAST det är träning sen. PUSTTTTTTT.

Förresten, lyssna på Lykke Li - Breaking it up.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0