Jag har sommarlov. Men jag har inte riktigt fått känslan ännu.
Inte "Äntligen!" eller "FYFAN va härligt". Det känns som vanligt.
Helt som vanligt, fast ändå inte. Jag vet inte varför.

Men igår var det iallafall avslutning. Kyrkan kan ha varit det mest
tråkiga på hela året. Jag är helt allvarlig. Sverigematchen var det
roligaste. Höjdpunkten. Jag åkte hem tidigt, klockan 11 ungefär.
Satt på en & samma buss i en timme. Gissa om jag ville lägga mig
och dö i en stor säng. Gissa om jag fick det... Inte minsann..
På min långa spännande bussresa funderade jag lite och kände
mig allmänt misslyckad & inte riktigt nöjd med mig själv.

NEJ, jag tyckte inte synd om mig själv. Det värsta jag vet är människor
som tycker synd om sig själva. Det är för egoistiskt..
Nu ska jag göra något roligt så man bli lite uppmuntrad.
Typ läsa bloggar...
herrå