När man är i min situtaion, man har ungefär exakt ett halvår kvar till studenten, så tror jag att man inte vill något hellre än att den dagen skall komma. Helst nu på en gång. Och det kommer vara den roligaste dagen i ens liv, för man har längtat så fruktansvärt länge (d.v.s. ungefär12 år). När man pratar med någon som har tagit studenten säger dom att dom saknar att gå i skolan. Jag har aldrig riktigt förstått det där. Visst, när man går i skolan har man liksom ett ställe dit man går varje dag, man vet vad man ska göra. När man inte går i skolan måste man jobba. Man måste ta en massa ansvar. Jag förstår inte fortfarande. Skolan, för mig, är ett helvete. Nästan. Man får ångest, man blir pressad och man stressar ihjäl sig. Om man inte tar skolan på allvar så är det kanske inte så. Då kanske det är JÄTTEKUL. Men den uppfattningen har inte jag. Och jag längtar så fruktansvärt, äckligt mycket till studenten. Till den dagen man ska slippa allt plugg, all stress, äcklig bambamat, elaka lärare och korkade skolsköterskor. Visst, jag kommer uppleva plugget och stressen när jag pluggar vidare - men då pluggar jag för att jag vill. Inte för att jag måste.

Nej, jag kommer nog aldrig längta tillbaka till skolan.
Peppar, peppar...