Det finns nog inte något ord jag hatar så mycket som ordet samkväm.
Vilket sammanhang man än placerar det i så blir det så fruktansvärt fult. Det kliar i min kropp. Jag vill spy när jag läser ordet tyst för mig själv.
Jag vill aldrig gå på samkväm. Det låter som ett gäng pensionärer som ska ha lite trevligt tillsammans med kafferep och virknålar. Nej tack. Jag ska tydligen på samkväm på söndag. Och vad bjuds det på? Jo potatissallad och rostbiff.

Så himla party.

slår man förresten upp det i SAOB står det ungefär såhär:

om förhållandet att två eller flera personer äro tillsammans (för att samtala l. sällskapa med varandra o. d.)
SAM­KVÄMLIG numera bl. med ålderdomlig prägel