alltså. när den väl är här, då är den näst intill oslagbar.
svensk sommar. bara känn känslan. smaka på det.
jag känner det. fast långt borta. för just nu är den just det, långt borta.
en annan känsla som känns, om möjligt, som om den är ännu längre bort
är den där känslan, när man traskar hemåt. tusentals människor traskar.
i sina stövlar. eller kanske i sina willyspåsar. det spelar ingen roll.
för jag har precis skrikit bort min röst till världens bästa band.
det är inte speciellt ofta man kommer på sig själv med att njuta.
men ibland gör man det. det är då jag lever iallafall.